Ett år senare!

När jag inte fick tummarna loss att skriva under 2013 summerar jag nu samtliga fina seglingsupplevelser i ett inlägg. Som vanligt kom jag i vattnet lagom till månadsskiftet maj/juni med sänkt ambitions nivå. Botten blev aldrig så len som jag hade hoppats på och profilerna hann jag inte spackla upp! Löjligt kanske att ens lägga kraft på detta på en båt av Forgus 31:ans typ, men har man nu så fina segel som jag investerat i så kräver de också en fin underkropp för att prestera. Sommardagarna var svala till en början men bjöd på några fina dagsturer innan semestern stod för dörren den 6 juli. Planen var att flytta ned i båten med mina pojkar under semestern men den planen bröts. Istället satte vi oss i bilen och körde genom ett hett Europa ned till Franska rivieran för att hälsa på vänner under 10 dgr. De dagarna blev till 20 innan vi kom hem och semestern hade inte så många dagar kvar till långsegling. Vi kom ialla fall ut tillsammans och jag hann också med lite ensamsegling. Conny som jag besökt i Frankrike hängde också med ett dygn och lyckades pricka in en av de bästa dagarna som sommaren bjöd på. Ven ligger nära och har fyra väderstreck. Där kan jag alltid hitta lä bakom de höga och tvära väggarna som omringar ön. Det är en fantastiskt exotisk och vacker plats med ett rikt djurliv och härliga badmöjligheter. Från den ankrade båten dyker vi ned i kristallklart vatten och samlar musslor som vi senare på kvällen fräser på kajkanten. När kvällssolen lyser varm och röd vanrar jag upp över ön där fälten ligger guldgula och dofterna är makalösa! Det är en underbar plats och här finns bra restauranger och möjlighet till en god öl på småtimmarna och live musik. 2013 års investering blev en gennaker med strumpa. Detta segel är tänkt som undanvindssegel när jag är ensam med barnen men samtidigt ett lätthanterligt segel vid kappsegling med liten besättning. Gennakern drog bra och med facit i hand har jag inte saknat spinnakerns möjlighet till planare vinklar i sommar. Strumpan kräver att jag går upp på däck men gör det hela mycket mindre dramatiskt vid sättning och gippar. Rivning är såklart ännu smidigare och allt hamnar som en korv på däck.

Segelgarderoben består idag av:

- ?       Spinnaker, Riktigt bra skick

-2--?   North Stor, bra skick

-2010 Boding crosscut fullattestor dacron, Mkt fin

-2010 Max Boding crosscut rullgenua dacron, Mkt fin

-2013 Max Boding Gennaker, strumpa, blå

-2014 Max Boding Rullgenua, STS laminat, gul kevlar, svart technora tejp och taft på en sida. RACE

När det äntligen var dags för 2013 års Ven runt så stod vi där med två nya besättningsmedlemmar för i år. Micke min kompis och Nicklas flickvän från Stockholm. Vindarna var lite starkare i år och vi försökte få ringrostiga gastar att sätta slagen inför start. Som vanligt lyckades jag inte med starten i år heller och vi gick över startlinjen bland de sista av de ca 40 båtarna i familjeklassen. 

Vinden var bra och vi låg runt sex knop på båda bogarna. En Windex 92 bråkade med oss och gick lite högre och lite snabbare vilket fick oss att ta slag som vi inte ville. Till slut kom vi ur deras skitvind, fick till trimmet och drog faktiskt ifrån. Vinden vred och vi följde kusten nära Rydebäck och ned mot Ålabodarna. Vinden kom från syd och strömmarna undviks oftast genom att krypa utmed kusten. Många av de andra båtarna gick ut mot Ven och vi blev väldigt ensamma och kunde inta på något sätt bedöma vår position i fältet. Söder om Ålabodarna kunde vi efter ett slag sträcka upp mot Vens sydöstra hörn. Väl där samlades bl.a flera gamla 1/2 tonnare runt om oss. En Ballad, Windexen, Mamba 311 men även en Fenix och en HR31. Men viktigast av allt är ju som vanligt att hänga på Rickard och gänget i First 33,7 "Je Mainteindrain".  Jag inser ju 33,7 är en mycket snabbare båt i de flesta förhållanden, men väljer jag rätt väg, slår på skiften och  utnyttjar styvheten i min båt kan jag i kombination med att  Rickard gör ett misstag (Riktig skit start) hänga på honom! Döm hans förvåning när vi rundar södra ven samtidigt och vår gennaker sättning går som på räls. På insidan, nära södra kusten går vi om samtliga 1/2 tonnare och har bara Mamban som är väldigt lättdriven framför oss.

De hade valt att segla utan spinn och då sitter man fast när vinden lättar ur. Vi gick om och drog ifrån med vindens 135 graders infallsvikel. Här är lite klipp från spinnaker inseglingen mot mål: https://www.youtube.com/watch?v=9RzyvzDoq00

Vi seglade riktigt bra och jag trodde faktiskt vi skulle landa bland de 4 bästa.

En åttonde plats blev det och får väl anses godkänt med tanke på starten.

I början av september seglade jag med mina kollegor över till ven igen för kickoff. Det blåste grymt bra och med nio man ombord kryssade vi med bra fart över sundet. Båten tål att lastas och nio man var verkligen inga problem att frakta även om det var trångt i sittbrunnen och 2 man fick förvisas till rufftaket med en öl i näven. Även från denna seglats finns delar med i filmklippet ovan.

Vi bodde på ett vandrarhem på natten och åt gott. Dagen efter bjöd på lätt regn och spegelblankt Öresund. Vi fick se tumlare och säl vilket uppskattades bland alla ombord.

Valde att testa den danska varianten att låta båten ligga i under vintern. De flesta i Råå hamn tar upp sin båt och skrattade åt mig. Stormarna som drog in under hösten och vintern var inte roliga och jag sov illa de nätterna. Båten klarade sig dock helt oskadd men det var nog mer tur än skicklighet.

Annadag Jul kastade jag och Micke loss för att testa det nyinvesterade seglet i kevlar som skulle kommit under våren 2014. Vi seglade i dunjackor och skidmundering och det var en härlig upplevelse om än kort då det visade sig att dieseln var slut i tanken och jag valde segla in i hamn snabbt och säkert.

Carsten, den duktiga motor ingengören hjälpte mig under 3 timmar att lufta motorn, byta, vatten, oljor och impeller. Motorn mår som en prinsessa nu och går som en klocka enligt Carsten.

Idag var jag nere och satte segel, la i dynor och startade upp motorn igen. Det är den 1 april och båten är helt färdig för avfärd! En fantastisk känsla att veta att säsongen blir minst 2 månader längre än något annat år. På fredag seglar jag och en vän ut på havet och hoppas på lika fina vårdagar som den vi hade idag.

After work segling!

Fredagen den 7:e bjöd Öresund upp till dans på skummande hav! Det blåste stadigt kring 12-13 m/s och flaggorna pekade uppåt. Jag hade redan på måndagen flaggat för after work ombord Hunkey Dory och såg framför mig hur mina kollegor låg utspridda på däck i sensommar solen. Nu visade sig vädret från en annan sida och till slut var det bara 4 st som litade på skepparen fullt ut och anslöt till Råå hamn. Jag i min tur litar på båten och vet att hon bär på stora reserver i tufft väder. Jag hade med mig kläder till samtliga och efter genomgång av båt och  taktik kastade vi loss. Vi puttrade ut ur hamnen och som alltid minskar dramatiken när de vinande masterna från grannbåtarna tystnar och man sätter segel och får tryck genom sjön. Vi rullade ut 2/3 delar av genuan och började halvvinda mot Danmark. Efter ett tag slog vi ut hela seglet och satte av med en kryss kring 6 knop NV-riktning. Sjön gick konstigt nog inte speciellt hög trots vind från nord och båten seglade torrt och skönt genom sjön. Vi föll efter ett tag av mot Ven och de fick turas om att styra. Alla njöt vi oerhört av vinden och den dramatiska himlen som inramning. Båten seglar så galet skönt när det blåser på och tryggheten i sittbrunnen är fenomenal. Jag förstår varför många valt just Forgus 31:an som långfärdsbåt! Efter 2 timmars segling fick vi lov att öppna den första after work ölen och vi avslutade en härlig segling med en god bit mat och stor stark på
restaurang Ankaret på Råå. Stort tack för en härlig tur grabbar!

Ven runt 2012

Äntligen!
Om jag så bara får segla en gång med båten i år så är det Ven runt som gäller. Jag älskar tävlings inramningen, banans lagom längd och den prestige som står på spel gäntemot mina vänner ombord andra båtar från Råå. Magnus med syster och svåger ombord First 33.7 "Je Maintaindrain" samt Carina och Sofia i C55. Peter Blomberg i Omega 30 är också på listan av vänner jag vill lägga bakom mig. Han är ödmjuk utåt men eftersom jag vet hur han är på mattan när vi tränar Jiu jitsu så vet jag att han inte gärna ger sig när det kommer till kamp;-).  Även i år är det familje klassen vi ställer upp i och därför så klart inte någon värsting klass. Det är jag och mina två äldsta killar Arvid 11 och Malte 9 ombord. Till vår hjälp fick vi även i år ner Nicklas från Stockholm samt min bäste vän Jimmie som seglat med mig för 15 år sedan! Vi hade 2 dagar tidigare rullat ut genuan för att se att allt satt som det skulle och hann med en liten sväng på sundet. Mer segling än så hade vi inte i bagaget innan startskottet ljöd och vi passerade linjen som ca 12:e båt vid lovarts märke.

Det var oerhört lätta vindar och alla vi småkillar ombord fick hänga i lä för att försöka minska våta ytan och skapa form på genuan. Vi fick upp farten lite över 2 knop och hängde med de andra båtarna hyfsat på den väldigt lätta kryssen upp mot Vens nordvästra udde. Då hör man snett  bakom hur Magnus börjar tugga på sin Stockholmska och jag ber honom knipa igen då han stör min koncentration. Deras First 33.7 kom pinnande förbi som om det blåste några meter mer hos dom än hos oss. Jag började trimma febrilt och tvistade både stor och genuan och skapade så mkt buk som gick i mina ganska plana segel. 0,5 knop upp och vi hängde med! Nu hade vi ca 8 båtar framför oss och vi valde att gå kortaste vägen. C55:an drog söder ut och skar in mot Ven. Några båtar gick längre ut för att hitta vind. När vi kommit i höjd med Norreborg började vinden dö ut helt och flera båtar parkerade helt framför oss. Vi försökte hitta vindstråken och lyckades ta oss ända in till Vens norra strand där flera båtar låg för ankar. Vi kryssade i 0,8 knops fart men tog oss faktiskt mot målet. Detta var verkligen inte ett väder för en Forgus 31:a men imponerades mycket över hennes lättvinds egenskaper!? IF med Bengt Friberg och fru låg framför oss och höll så fin fart i sin båt. De seglade säkert och enkelt och vi följde efter dom så gott det gick. När vi började närma oss Vens nordväst märke vred vinden och vi kunde plötsligt sträcka mot bojen! Vinden ökade till några meter och vi förberedde snabbt spinnakern. Sättningen gick konstigt nog riktigt bra och nu plöjde Hunky Dory ikapp de få segelbåtarna framför i vår klass. Bengt passerade vi och även 33.7:an med Magnus ombord. De hade valt en längre väg och vi smet om på insidan. -"Inget strul nu för fan grabbar" sa jag och kände hur jag hade adrenalinet uppe i halsen. Det gick inte fort men jag kände att vi hade ett jätte läge på en fin placering och ville inte missa denna. Jimmie styrde fint och Nicklas jobbade med spinnakern. Barnen gjorde vad dom kunde och fick också flyga blåsan endel. Nu rundade vi sydväst sidan och gick in på en halvvind. Vinden tilltog och vi var plötsligt uppe i 6,5 knop. Nu började plötsligt vinden vrida mot och det blåste 7 m/s. Snabbt ner med spinnakern som plötsligt fastnade 4 meter upp! Arvid fick ta rodret och båtar runt om började komma upp jämnsides och förbi. Malte hämtade en kniv och jag for upp i masten på något sätt. Vi lyckades efter ca 5 minuter få ner spiren och ut genuan. Jag var väldigt frustrerad och de stackars små gastarna fick höra sin far säga ord som sällan kommer ur min mun:-). Bengt låg före igen, Magnus i lovart och C55:an låg fortfarande ganska långt bakom. First 33.7:an hade nu fin höjd och låg konstant över 6 knop på kryssen. Killarna satt och tog en bira på railen och frågade tyket om vi behövde drag hjälp! Trimma, trimma, trimma och nu låg vi mellan 5,7 och 6 knop och hade ok höjd. Vi hängde inte med Firsten på kryssen men hade tillräcklig fart för att se till att de inte tog oss på LYS. Bengt med IF:en gick klart lägre än oss och vi ökade avståndet bakåt igen. Slagen gick mycket bra utan att ha tränat och 10 m innan målgång var det dags för sista slaget. Vi skotade in genuan för hårt och jag tappade fokus på styrningen för en sekund. Båten fick ingen fart och vi bräcktes över och tillbaks. I lä hade vi Albin 78 "Absolut" som undrade vad fan vi höll på med! Skotet satt fast och min otränade besättning lyckades inte få loss det. Vi föll nu med vår för rakt mot sidan på deras och de bästämde sig i sista sekund för att rädda sin båt. En lite manöver från deras sida och jag kunde göra en 360 och hamna på kurs igen och in över linjen. De tappade ca 15 sekunder på vår fadäs och jag nästan grät då jag tänkte på diskvalificeringen som antagligen väntade oss i land. Totalt tappade vi 5 minuter på spinnaker strulet och 2 minuter vi målgången. Vi la till på vår plats och hamnade senare i ett rum med 2 domare och skippern på Absolut. När det visade sig att han inte viftat med röd flagg utan bara skrikit protest (vilket han i själva verket inte gjorde, han skrek jävlar idiot:-) gick det inte att fullfölja protesten. Jag gick oerhört lättad ut ur rummet och bort till anslagstavalan. Mitt/vårt bästa Ven runt någonsin var genomfört och vi fick idag stå som vinnare i prestigeligan;-) Tack till er alla som var med och gjorde denna dag och stort kram till mina barn och vänner ombord som kämpade och gjorde en riktigt bra insats!

Jäklar va det gick!

Genom min vän Håkan fick jag möjligheten att som en av 24 st från Helsingborg få följa med 100-fotaren Hyundai under 3 timmar i Öresund. Båten var rejält stor med en bredd på hela 6,5 meter och en längd på 30,5 meter! Vi började med en lunch på kajen och sedan en genomgång i kabyssen där Hyundai fick möjlighet att marknadsföra sina bilar. Som ni ser ger den stora bredden på båten enorma ytor under däck också.

Per Loheden ger oss ordningsregler!

Det var rutinerade killar som ansvarade för seglingen och hanterade båten på 3 man vid transporter. Kl var kring kl 14 när vi stävade ut och vinden hade tilltagit. Himlen var blå och med erfarenhet från testsegling med tidigare Swedish match för 14 år sedan visste jag att det skulle kunna gå undan:-)

Vi satte storseglet som var på 260 kvm och en kryssfock på gissningsvis 120 kvm.

Jag fick kvarna och hissa segel och blodsmaken kom ganska snabbt i munnen. Det är stora dimensioner på materialen och tjocka dukar att hantera. Båten skjöt i väg fin fart direkt och betedde sig mer som en Melges 24 än som en enorm kölbåt!

Jag fick frågan om att styra på länsen ner mot Ven men anmälde mig till att ta kryssen tillbaks upp mot Helsingborg istället. Vi loggade runt 12,5 knop ner mot Ven på länsen vid detta tillfälle och höll jämn fart med ett lastfartyg på 80 meter. När vi sedan vände upp mot norr igen var det min tur att ta ratten. Min första känla var att pidestalen glappade och sviktade?! Kolfiber rattarna var oerhört lätta i handen och hela arrangemanget kändes provisoriskt på något vis. Det gjorde däremot inte balansen i båten! Med full stor och fock i ca 8 m/s stångade vi pinkryss upp mot Helsingör. Vi gjorde stadigt 11-12,5 knop och dånade förbi en Scanmar 33 i lä med rejält bättre höjd. Jag pinade henne i byarna och föll några grader i de lägre vind partierna. Båten svarade direkt på mina order och hon var oerhört direktstyrd och följsam. Styvheten var mindre än en nybyggd Maxi Yacht i den här kalibern enligt kaptenen men jag älskade balansen! Kölen stack 4,5 meter och gav härligt grepp.

När jag släppte rodret till nästa man halvvindade vi i 15+ knop som blev dagens topp notering:-)

Jag träffade nnågra bekanta ansikten ombord här med Gustav Johnson.

Lasse Böcker (mitten) och jag seglade Swedish Match för 14 år sedan.

30,5 meter båt!

6,5 meter bred ger enorma ytor i sittbrunnen!

Samtidigt rörde sig båten hela tiden och jag vinglade runt ombord efter få dagar på sjön i år.

Vi turades om att segla och alla fick möjlighet att ratta denna jätte racer.

Kolfiber ger alltid en ball touch ombord:-). Gustav seglar Express sedan 

 många år och styrde med känsla.

Det fanns massor med möjlighet att bara åka med och njuta.

Rejäla dimensioner på allt material och flitigt trim trots prestigelös segling.

Många lyckliga miner sågs ombord. 

Här kom jag med på en bild. Bide vind men det ser mer ut som om vi slörar på vattnet!

Spartanskt som det sig bör på en racer.

40 meter mast är i vägen många ggr. Tjörn runt är en tävling som inte går att fullfölja pga. de för låga broarna. Pelle P brukar dock ratta just denna båten under Tjörn Runt som promotion.

Halv vind 15 knop!