Om jag så bara får segla en gång med båten i år så är det Ven runt som gäller. Jag älskar tävlings inramningen, banans lagom längd och den prestige som står på spel gäntemot mina vänner ombord andra båtar från Råå. Magnus med syster och svåger ombord First 33.7 "Je Maintaindrain" samt Carina och Sofia i C55. Peter Blomberg i Omega 30 är också på listan av vänner jag vill lägga bakom mig. Han är ödmjuk utåt men eftersom jag vet hur han är på mattan när vi tränar Jiu jitsu så vet jag att han inte gärna ger sig när det kommer till kamp;-). Även i år är det familje klassen vi ställer upp i och därför så klart inte någon värsting klass. Det är jag och mina två äldsta killar Arvid 11 och Malte 9 ombord. Till vår hjälp fick vi även i år ner Nicklas från Stockholm samt min bäste vän Jimmie som seglat med mig för 15 år sedan! Vi hade 2 dagar tidigare rullat ut genuan för att se att allt satt som det skulle och hann med en liten sväng på sundet. Mer segling än så hade vi inte i bagaget innan startskottet ljöd och vi passerade linjen som ca 12:e båt vid lovarts märke.
Det var oerhört lätta vindar och alla vi småkillar ombord fick hänga i lä för att försöka minska våta ytan och skapa form på genuan. Vi fick upp farten lite över 2 knop och hängde med de andra båtarna hyfsat på den väldigt lätta kryssen upp mot Vens nordvästra udde. Då hör man snett bakom hur Magnus börjar tugga på sin Stockholmska och jag ber honom knipa igen då han stör min koncentration. Deras First 33.7 kom pinnande förbi som om det blåste några meter mer hos dom än hos oss. Jag började trimma febrilt och tvistade både stor och genuan och skapade så mkt buk som gick i mina ganska plana segel. 0,5 knop upp och vi hängde med! Nu hade vi ca 8 båtar framför oss och vi valde att gå kortaste vägen. C55:an drog söder ut och skar in mot Ven. Några båtar gick längre ut för att hitta vind. När vi kommit i höjd med Norreborg började vinden dö ut helt och flera båtar parkerade helt framför oss. Vi försökte hitta vindstråken och lyckades ta oss ända in till Vens norra strand där flera båtar låg för ankar. Vi kryssade i 0,8 knops fart men tog oss faktiskt mot målet. Detta var verkligen inte ett väder för en Forgus 31:a men imponerades mycket över hennes lättvinds egenskaper!? IF med Bengt Friberg och fru låg framför oss och höll så fin fart i sin båt. De seglade säkert och enkelt och vi följde efter dom så gott det gick. När vi började närma oss Vens nordväst märke vred vinden och vi kunde plötsligt sträcka mot bojen!
Vinden ökade till några meter och vi förberedde snabbt spinnakern. Sättningen gick konstigt nog riktigt bra och nu plöjde Hunky Dory ikapp de få segelbåtarna framför i vår klass. 
Bengt passerade vi och även 33.7:an med Magnus ombord. De hade valt en längre väg och vi smet om på insidan. -"Inget strul nu för fan grabbar" sa jag och kände hur jag hade adrenalinet uppe i halsen. Det gick inte fort men jag kände att vi hade ett jätte läge på en fin placering och ville inte missa denna. Jimmie styrde fint och Nicklas jobbade med spinnakern. Barnen gjorde vad dom kunde och fick också flyga blåsan endel. Nu rundade vi sydväst sidan och gick in på en halvvind. Vinden tilltog och vi var plötsligt uppe i 6,5 knop. Nu började plötsligt vinden vrida mot och det blåste 7 m/s. Snabbt ner med spinnakern som plötsligt fastnade 4 meter upp! Arvid fick ta rodret och båtar runt om började komma upp jämnsides och förbi. Malte hämtade en kniv och jag for upp i masten på något sätt. Vi lyckades efter ca 5 minuter få ner spiren och ut genuan. Jag var väldigt frustrerad och de stackars små gastarna fick höra sin far säga ord som sällan kommer ur min mun:-). Bengt låg före igen, Magnus i lovart och C55:an låg fortfarande ganska långt bakom. First 33.7:an hade nu fin höjd och låg konstant över 6 knop på kryssen. Killarna satt och tog en bira på railen och frågade tyket om vi behövde drag hjälp! Trimma, trimma, trimma och nu låg vi mellan 5,7 och 6 knop och hade ok höjd. Vi hängde inte med Firsten på kryssen men hade tillräcklig fart för att se till att de inte tog oss på LYS. Bengt med IF:en gick klart lägre än oss och vi ökade avståndet bakåt igen. 
Slagen gick mycket bra utan att ha tränat och 10 m innan målgång var det dags för sista slaget. Vi skotade in genuan för hårt och jag tappade fokus på styrningen för en sekund. Båten fick ingen fart och vi bräcktes över och tillbaks. I lä hade vi Albin 78 "Absolut" som undrade vad fan vi höll på med! Skotet satt fast och min otränade besättning lyckades inte få loss det. Vi föll nu med vår för rakt mot sidan på deras och de bästämde sig i sista sekund för att rädda sin båt. En lite manöver från deras sida och jag kunde göra en 360 och hamna på kurs igen och in över linjen. De tappade ca 15 sekunder på vår fadäs och jag nästan grät då jag tänkte på diskvalificeringen som antagligen väntade oss i land. Totalt tappade vi 5 minuter på spinnaker strulet och 2 minuter vi målgången. Vi la till på vår plats och hamnade senare i ett rum med 2 domare och skippern på Absolut. När det visade sig att han inte viftat med röd flagg utan bara skrikit protest (vilket han i själva verket inte gjorde, han skrek jävlar idiot:-) gick det inte att fullfölja protesten. Jag gick oerhört lättad ut ur rummet och bort till anslagstavalan. Mitt/vårt bästa Ven runt någonsin var genomfört och vi fick idag stå som vinnare i prestigeligan;-) Tack till er alla som var med och gjorde denna dag och stort kram till mina barn och vänner ombord som kämpade och gjorde en riktigt bra insats!
