After work segling!

Fredagen den 7:e bjöd Öresund upp till dans på skummande hav! Det blåste stadigt kring 12-13 m/s och flaggorna pekade uppåt. Jag hade redan på måndagen flaggat för after work ombord Hunkey Dory och såg framför mig hur mina kollegor låg utspridda på däck i sensommar solen. Nu visade sig vädret från en annan sida och till slut var det bara 4 st som litade på skepparen fullt ut och anslöt till Råå hamn. Jag i min tur litar på båten och vet att hon bär på stora reserver i tufft väder. Jag hade med mig kläder till samtliga och efter genomgång av båt och  taktik kastade vi loss. Vi puttrade ut ur hamnen och som alltid minskar dramatiken när de vinande masterna från grannbåtarna tystnar och man sätter segel och får tryck genom sjön. Vi rullade ut 2/3 delar av genuan och började halvvinda mot Danmark. Efter ett tag slog vi ut hela seglet och satte av med en kryss kring 6 knop NV-riktning. Sjön gick konstigt nog inte speciellt hög trots vind från nord och båten seglade torrt och skönt genom sjön. Vi föll efter ett tag av mot Ven och de fick turas om att styra. Alla njöt vi oerhört av vinden och den dramatiska himlen som inramning. Båten seglar så galet skönt när det blåser på och tryggheten i sittbrunnen är fenomenal. Jag förstår varför många valt just Forgus 31:an som långfärdsbåt! Efter 2 timmars segling fick vi lov att öppna den första after work ölen och vi avslutade en härlig segling med en god bit mat och stor stark på
restaurang Ankaret på Råå. Stort tack för en härlig tur grabbar!

Ven runt 2012

Äntligen!
Om jag så bara får segla en gång med båten i år så är det Ven runt som gäller. Jag älskar tävlings inramningen, banans lagom längd och den prestige som står på spel gäntemot mina vänner ombord andra båtar från Råå. Magnus med syster och svåger ombord First 33.7 "Je Maintaindrain" samt Carina och Sofia i C55. Peter Blomberg i Omega 30 är också på listan av vänner jag vill lägga bakom mig. Han är ödmjuk utåt men eftersom jag vet hur han är på mattan när vi tränar Jiu jitsu så vet jag att han inte gärna ger sig när det kommer till kamp;-).  Även i år är det familje klassen vi ställer upp i och därför så klart inte någon värsting klass. Det är jag och mina två äldsta killar Arvid 11 och Malte 9 ombord. Till vår hjälp fick vi även i år ner Nicklas från Stockholm samt min bäste vän Jimmie som seglat med mig för 15 år sedan! Vi hade 2 dagar tidigare rullat ut genuan för att se att allt satt som det skulle och hann med en liten sväng på sundet. Mer segling än så hade vi inte i bagaget innan startskottet ljöd och vi passerade linjen som ca 12:e båt vid lovarts märke.

Det var oerhört lätta vindar och alla vi småkillar ombord fick hänga i lä för att försöka minska våta ytan och skapa form på genuan. Vi fick upp farten lite över 2 knop och hängde med de andra båtarna hyfsat på den väldigt lätta kryssen upp mot Vens nordvästra udde. Då hör man snett  bakom hur Magnus börjar tugga på sin Stockholmska och jag ber honom knipa igen då han stör min koncentration. Deras First 33.7 kom pinnande förbi som om det blåste några meter mer hos dom än hos oss. Jag började trimma febrilt och tvistade både stor och genuan och skapade så mkt buk som gick i mina ganska plana segel. 0,5 knop upp och vi hängde med! Nu hade vi ca 8 båtar framför oss och vi valde att gå kortaste vägen. C55:an drog söder ut och skar in mot Ven. Några båtar gick längre ut för att hitta vind. När vi kommit i höjd med Norreborg började vinden dö ut helt och flera båtar parkerade helt framför oss. Vi försökte hitta vindstråken och lyckades ta oss ända in till Vens norra strand där flera båtar låg för ankar. Vi kryssade i 0,8 knops fart men tog oss faktiskt mot målet. Detta var verkligen inte ett väder för en Forgus 31:a men imponerades mycket över hennes lättvinds egenskaper!? IF med Bengt Friberg och fru låg framför oss och höll så fin fart i sin båt. De seglade säkert och enkelt och vi följde efter dom så gott det gick. När vi började närma oss Vens nordväst märke vred vinden och vi kunde plötsligt sträcka mot bojen! Vinden ökade till några meter och vi förberedde snabbt spinnakern. Sättningen gick konstigt nog riktigt bra och nu plöjde Hunky Dory ikapp de få segelbåtarna framför i vår klass. Bengt passerade vi och även 33.7:an med Magnus ombord. De hade valt en längre väg och vi smet om på insidan. -"Inget strul nu för fan grabbar" sa jag och kände hur jag hade adrenalinet uppe i halsen. Det gick inte fort men jag kände att vi hade ett jätte läge på en fin placering och ville inte missa denna. Jimmie styrde fint och Nicklas jobbade med spinnakern. Barnen gjorde vad dom kunde och fick också flyga blåsan endel. Nu rundade vi sydväst sidan och gick in på en halvvind. Vinden tilltog och vi var plötsligt uppe i 6,5 knop. Nu började plötsligt vinden vrida mot och det blåste 7 m/s. Snabbt ner med spinnakern som plötsligt fastnade 4 meter upp! Arvid fick ta rodret och båtar runt om började komma upp jämnsides och förbi. Malte hämtade en kniv och jag for upp i masten på något sätt. Vi lyckades efter ca 5 minuter få ner spiren och ut genuan. Jag var väldigt frustrerad och de stackars små gastarna fick höra sin far säga ord som sällan kommer ur min mun:-). Bengt låg före igen, Magnus i lovart och C55:an låg fortfarande ganska långt bakom. First 33.7:an hade nu fin höjd och låg konstant över 6 knop på kryssen. Killarna satt och tog en bira på railen och frågade tyket om vi behövde drag hjälp! Trimma, trimma, trimma och nu låg vi mellan 5,7 och 6 knop och hade ok höjd. Vi hängde inte med Firsten på kryssen men hade tillräcklig fart för att se till att de inte tog oss på LYS. Bengt med IF:en gick klart lägre än oss och vi ökade avståndet bakåt igen. Slagen gick mycket bra utan att ha tränat och 10 m innan målgång var det dags för sista slaget. Vi skotade in genuan för hårt och jag tappade fokus på styrningen för en sekund. Båten fick ingen fart och vi bräcktes över och tillbaks. I lä hade vi Albin 78 "Absolut" som undrade vad fan vi höll på med! Skotet satt fast och min otränade besättning lyckades inte få loss det. Vi föll nu med vår för rakt mot sidan på deras och de bästämde sig i sista sekund för att rädda sin båt. En lite manöver från deras sida och jag kunde göra en 360 och hamna på kurs igen och in över linjen. De tappade ca 15 sekunder på vår fadäs och jag nästan grät då jag tänkte på diskvalificeringen som antagligen väntade oss i land. Totalt tappade vi 5 minuter på spinnaker strulet och 2 minuter vi målgången. Vi la till på vår plats och hamnade senare i ett rum med 2 domare och skippern på Absolut. När det visade sig att han inte viftat med röd flagg utan bara skrikit protest (vilket han i själva verket inte gjorde, han skrek jävlar idiot:-) gick det inte att fullfölja protesten. Jag gick oerhört lättad ut ur rummet och bort till anslagstavalan. Mitt/vårt bästa Ven runt någonsin var genomfört och vi fick idag stå som vinnare i prestigeligan;-) Tack till er alla som var med och gjorde denna dag och stort kram till mina barn och vänner ombord som kämpade och gjorde en riktigt bra insats!

Jäklar va det gick!

Genom min vän Håkan fick jag möjligheten att som en av 24 st från Helsingborg få följa med 100-fotaren Hyundai under 3 timmar i Öresund. Båten var rejält stor med en bredd på hela 6,5 meter och en längd på 30,5 meter! Vi började med en lunch på kajen och sedan en genomgång i kabyssen där Hyundai fick möjlighet att marknadsföra sina bilar. Som ni ser ger den stora bredden på båten enorma ytor under däck också.

Per Loheden ger oss ordningsregler!

Det var rutinerade killar som ansvarade för seglingen och hanterade båten på 3 man vid transporter. Kl var kring kl 14 när vi stävade ut och vinden hade tilltagit. Himlen var blå och med erfarenhet från testsegling med tidigare Swedish match för 14 år sedan visste jag att det skulle kunna gå undan:-)

Vi satte storseglet som var på 260 kvm och en kryssfock på gissningsvis 120 kvm.

Jag fick kvarna och hissa segel och blodsmaken kom ganska snabbt i munnen. Det är stora dimensioner på materialen och tjocka dukar att hantera. Båten skjöt i väg fin fart direkt och betedde sig mer som en Melges 24 än som en enorm kölbåt!

Jag fick frågan om att styra på länsen ner mot Ven men anmälde mig till att ta kryssen tillbaks upp mot Helsingborg istället. Vi loggade runt 12,5 knop ner mot Ven på länsen vid detta tillfälle och höll jämn fart med ett lastfartyg på 80 meter. När vi sedan vände upp mot norr igen var det min tur att ta ratten. Min första känla var att pidestalen glappade och sviktade?! Kolfiber rattarna var oerhört lätta i handen och hela arrangemanget kändes provisoriskt på något vis. Det gjorde däremot inte balansen i båten! Med full stor och fock i ca 8 m/s stångade vi pinkryss upp mot Helsingör. Vi gjorde stadigt 11-12,5 knop och dånade förbi en Scanmar 33 i lä med rejält bättre höjd. Jag pinade henne i byarna och föll några grader i de lägre vind partierna. Båten svarade direkt på mina order och hon var oerhört direktstyrd och följsam. Styvheten var mindre än en nybyggd Maxi Yacht i den här kalibern enligt kaptenen men jag älskade balansen! Kölen stack 4,5 meter och gav härligt grepp.

När jag släppte rodret till nästa man halvvindade vi i 15+ knop som blev dagens topp notering:-)

Jag träffade nnågra bekanta ansikten ombord här med Gustav Johnson.

Lasse Böcker (mitten) och jag seglade Swedish Match för 14 år sedan.

30,5 meter båt!

6,5 meter bred ger enorma ytor i sittbrunnen!

Samtidigt rörde sig båten hela tiden och jag vinglade runt ombord efter få dagar på sjön i år.

Vi turades om att segla och alla fick möjlighet att ratta denna jätte racer.

Kolfiber ger alltid en ball touch ombord:-). Gustav seglar Express sedan 

 många år och styrde med känsla.

Det fanns massor med möjlighet att bara åka med och njuta.

Rejäla dimensioner på allt material och flitigt trim trots prestigelös segling.

Många lyckliga miner sågs ombord. 

Här kom jag med på en bild. Bide vind men det ser mer ut som om vi slörar på vattnet!

Spartanskt som det sig bör på en racer.

40 meter mast är i vägen många ggr. Tjörn runt är en tävling som inte går att fullfölja pga. de för låga broarna. Pelle P brukar dock ratta just denna båten under Tjörn Runt som promotion.

Halv vind 15 knop!

Bättre sent och träffa rätt dag!

-"Jag ska ut med vår båt igen" sa Marie flera gånger under vintern och ju närmare våren vi kom desto svagare blev hennes kropp. Bilden i mitt huvud då Marie står tyst i vårsolen någon gång i mars och kramar rodret tyst i flera minuter är så fin men också oerhört frustrerande. Jag och mina vänner kämpade så för att få båten klar i tid innan Marie blev för svag för att orka åka ut men vi föll på målsnöret. Min fru lämnade oss den 14 maj i år efter lång kamp mot sin sjukdom 41 år ung. På kvällen efter begravningen la jag min bror och mina 3 barn ut ur Råå hamn. Vi åt sushi i sittbrunnen och puttrade runt i 3 knop utmed stranden som sträcker sig mot Rydebäck. 

8 veckor senare släpade vi oss ut på piren igen men nu i sällskap av vänner från Strömstad som vi lärde känna på vår Menorca resa i juni. Det var en härlig sommardag, helt stilla, varm och vacker! Vattnet var klart och svalt. Motorn startade utan host på första försöket och tog oss tryggt ut. Herregud vilken dag,

vilket paradis vi bor i, vilken natur och vilken härlig båt vi har!

Nu låter jag bilderna få tala för sig:-)

Ps.Va glad jag blir att ni Forgus ägare hittat hit och tack för de fina kommentarerna:-) Ds.

Long time...
Nu är det snart dags att ut på böljan igen! Hunky Dory åkte upp på land i oktober måttligt beväxt och med ett fåtal havstulpaner på underkroppen. Under vintern har hon stått utan pressening på då jag bedömde det som ett onödigt stort vindfång längst därute på kajen oskyddad mot höststormarna. Men kanske hade presseningen skyddat mig mot de objudna gäster som tycker sig ha rätt att kliva upp i min båt, bräcka upp luckor och vända upp och ner på inredningen letandes efter något att stjäla. Att jag hade haft besök ombord fick jag reda på förra veckan(!?) då båtgrannen berättade detta för mig. De hade i höstas upptäckt att luckorna stod öppna och då så snällt klättrat upp och stängt båten åt mig. Mycket har jag tagit hem under vintern men en del lämnade jag som t.ex säkerhetsutrusning, tampar mm. Den handhållna vindmätaren och navigatorn var jag dum nog att också lämna. Värst är ändå att de antagligen passade på att sätta ett borrhål rakt igenom däcket där de klättrade upp. När jag nu skulle torka ur inredningen upptäckte jag att det runnit in vatten i köksdelen och den fina träinredningen har tagit rejält med stryk. Nästa år ska jag sova i båten hela vintern och vakta!
Jag har haft mycket hjälp av mina härliga vänner för att vår rusta båten då min älskade fru är sjuk igen.
Nu är dock Hynky Dory blank och go redo att sjösättas och jag hoppas detta sker på söndag.

Svårt att skydda sig mot dammet som inte är helt nyttigt att få i sig!

 Jag älskar båtar som är vackra. Är Forgus 31:an vacker ?
 Jag tycker hon är vacker och klassisk om än lite mullig!

Gick inte så bra för dessa killar när det skulle mastas på. Stackarna fick börja slipa och lacka stora delar av masten igen!