Onsdagssegling!

I svaga vindar kastade jag, Sofia, Carina och Håkan loss. Stämningen var hög och vindarna till en början starkare än utlovat. Carina som är gammal jolleseglare fick förtroendet att styra och jag såg fram emot en kaxig start från denna rutinerade och hårdhudade tjej! Jag har ofta alldeles för dåligt självförtroende för att pressa mig in bland de stora killarna vid startlinjen och kommer oftast lunkande i skitvinden 10 sekunder efter. På en kort kryss/länsbana 2 varv är det jobbigt att segla igen en dålig start och speciellt som vi är både tunga och ganska tröga i lättvind jämfört med modernare och lättare båt i samma storlek. 15 sekunder till start och jag förstår att Carina tänker köra en riktig rövare och trycka sig in med våra 4.8 ton uppe vid lovartsbojen, in framför de båtar som kommer med full speed mot linjen. Högst i lovart ligger Claus i sin "Banner 30" och vi kör ner fören framför de andra båtarna 5 sekunder innan start men hinner inte få tillräcklig fart och Claus överlappar oss med 50 % när vi går över linjen. Han skriker något på sin grötiga danska med siggen i mungipan och vi flörtar tillbaks. Vi kryssar ganska jämnt med de andra båtarna upp till första rundningen. Det blåser ca 4-5 s/m och vi har en Cumulus och en Nf bakom oss hela vägen. Länsen ner går bra och vi håller undan för både NF:en och Cumulusen. Rundar upp mot sista kryssen med samma avstånd mot de andra båtarna. Båda båtarna bakom är normalt snabbare i lätta vindar så vi är vid tillfället väldigt nöjda. Under sista kryssen gör vi misstaget att gå längre ut i havet och får därmed en kraftigare motström i den sydliga vinden. Vi räknar dock med att färre slag kompenserar detta då vår jätte genua som krävs för fart tar tid att få runt i slagen jämfört med t.ex. Nf:ens självslående fock. Skit också varför kan jag aldrig lära mig att inte chansa när jag ligger före ?! Vi seglade ju jämt innan och nu hade vi tappat 100 meter när vi skulle runda inför sista länsen och båda båtarna hade gått om. Det blåser nu 2-3 s/m och vi kasar fram i 4.5 knop utan spinnaker. När vi går över linjen har vi tagit in lite men det räcker inte trots vårt lägre handikapp. Inför korvgrillning och prisutdelning meddelas det att Claus lagt in en protest mot vår start och en mycket seriös tävlingsledning dömer oss efter vittnesmål till att bli diskvalificerade. En kvalificerad "grosshandlar start" som det så fint kallas i seglarkretsar och vi skrattar gott åt namnet som så snyggt kunde prytt aktern på båten,

"Grosshandlaren " Råå. När jag kommer hem presenterar jag namnet men får ingen respons från övriga i familjen så båten lär nog heta Hunky Dory ett tag till.

Sofi lägger taktiken...

och dagens tuffing fokuserar på att klippa dansken! 

Jag åker med och är sådar avslappanad.

Håkans första kappsegling :)

Vill ni ha choklad frågar han 7 sekunder innan start!

Vi jagar i svag vind under sista länsen.

Inte så många båtar bakom oss längre.

Ett glatt gäng trots den tuffa domen. Juryn ses i bakgrunden bestående

av ett fantastiskt gäng seglare som anordnar tävlingar mm. var vecka, TACK!

Ven runt 2011

Så var äntligen det stora testet avklarat !
Det mitt 5:e Ven runt och det första i familjeklassen. Familjeklassen är en avkortad bana som i princip handlar om att ta sig runt ön och tillbaks till Råå snabbast möjligt. Ombord fanns jag, Marie, våra barn Arvid och Malte samt Maries kusin Nicklas på besök från Stockholm. Ingen av gastarna ombord hade tidigare kappseglat och spänningen hos oss vuxna var påtaglig. Alla båtar oavsett storlek och handikapptal (Lys) startar samtidigt. I år var vi 45 båtar som som kom till start och det blåste mellan 8 och 11 s/m. Vi gjorde en kanon start och kom iväg bland de första båtarna men till vårt förtret hissades flagg för omstart. Vi fick vända om och mitt i allt fick Marie sig en rejäl vinge på handen då skotet kom farande. 1 st vinchhandtag flög i vattnet och en besättning i lätt chock missade andra starten och kom iväg bland de sista båtarna istället...skiiiit ! Vinden kom in från babord och gav oss en halvvind till bidevind. Nicklas styrde första streckan och vi loggade bra fart och knappade in båt efter båt. Vid rundningen av Vens nordvästra udde rundade vi bojen tajt och gjorde valet att hålla oss så nära Vens västsida som möjligt. Vinden var hård och vi körde med fulla ställ. Nicklas slet med skoten för att parera byarna och Marie kämpade med att hålla barn och övrigt på båten på plats. Malte 8 gick ned och la sig och Arvid fösökte hjälpa till så gott han kunde i sittbrunnen. Krafterna i tamparna blir stora i dessa vindar och storlek på båt och risken för skador på händerna är stor om man inte avlastar dragen i tamparna. Båten krängde och gick på sidan och vi hade svårt att hålla bra kryssfart. Till slut valde vi att reva genuan med 30 % och båtfarten gick direkt upp till kring 6,3 knop på pinkryss. Då vi såg båtarna som valde en större kurva kring Ven kämpa mot strömmen visade det sig tydligt att vi hade gjort ett strategiskt bra val. Vi distansierade klart båtarna utanför och när vi föll av något utefter sydkusten av Ven hade vi ca 20 båtar bakom oss. Vi låg inte längre än 70 meter ut från land men lodet visade gott djup och båtar fanns innanför som garanti för att inte gå på grund. Bavaria 35:an som vi jagat hela första benet hade vi passerat och Maxi Fenixen lyckades vi också hänga av. Vi föll nu ytterligare med vinden som tyvärr vridit mot norr och gav oss knapp halvind hem mot Råå och målgång. Nu skickade vi ut genuan igen och vi låg aldrig under 7 knop.  Flera gånger var vi över 8 knop och fartrekordet stannade på 8,2 knop genom vattnet. Strömmarna puttade på oss med 1-2 knop och fart över grund och Råå närmade sig snabbt. Vi jagade febrilt en Maxi 95 och Peters Omega 30 som gick snabbt. Emellanåt kändes det dock som att vi tog in men sedan kasade Peter iväg igen. Albin 78:an Lurifax seglade grymt bra och inte förrän 500 meter från mål passerade vi henne. Vi hade svårt att bedömma hur många båtar som låg bakom och vilka som kunde ta oss på handikapp. Tjejerna i C55 seglade bra och jag gissade på att de skulle ta en topp 3 placering. Det visade sig att de som oss hade anmält sig med spinnaker och det straffade sig då vi aldrig fick någon undanvind. Vi gick i mål efter 2 timmar och 23 minuter och fick placering 21 av 45 båtar. Snittfarten har då legat på 7 knop efter 17 sjömil men enligt loggen hade vi 5,9 genom vattnet !

Nedan resultatlistan:


Vi får vara nöjda med vår placering med tanke på den dåliga starten och att vi hade båtar med reducerat handikapp före oss p.g.a. anmälan utan spinnaker. Det som känns tungt är att vi fick stryk av vår vän Magnus som gastade på släktens First 33,7 ;-)
Vi ser fram emot revanch !

Malte förbereder sig

Arvid avslappnad och längtar efter spinnaker åka

Nicke och Jag

Sista benet in mot mål med topp på 8,2 knop

Båten är styv men storen fick luftas flitigt ändå

Skipper fokuserad på att passera mellan 2 båtar med företräde

Krabbrace

V 31 var det dags för besök från Västerås. Tommy och Åsa med barn stannade några dagar med fint väder och trevliga utflykter. Som sig bör tog vi en tur till Ven igen och fick en härlig kväll i solen. Vi grillade och samlade krabbor. Avslutade med ett bad i spegelblankt vatten från Norreborgs strand och fick uppleva 2 stim med tumlare på vägen hem mot Råå.

Krabbletande vid kajen

Åsa och Marie får en lugn stund i kvällssolen

Hunky Dory på utsidan av en ballad och bakom en Hanse 311. Längst fram...en båt som saknar mast.

Underbart kvällsdopp, några bangade dock !

Fint besök från Huvudstan.

Förra veckan hade vi besök från fjollträsk. Vi tog tåget till Backen, gled runt i Helsingborg och självklart fick vi med våra vänner ut på en tur till Ven också. Thomas är dock van vid mina seglingsäventyr efter en händelserik transportsegling av en Jeanneau sunway 21 mellan Råå och Stockholm i maj 1999. Sträckan Haparanda-Söderhamn är det som är kvar att segla av svenska kusten och jag och Thomas började fantisera om att köpa en båt i Happaranda för att slutföra projektet.

Thomas och sonen Linus

Thomas fru Lisette och jag

Deras dotter Ida och mina 3 goa grabbar 

Så anlände vi till nya hemmahamnen, Råå!

Det var tre härliga seglingsdagar jag och Marie hade lagt bakom oss när vi anlände till Höganäs 18 juli. Första dagen ut från Vallda bjöd på hård kryss till havs och Hunky Dory fick bekänna färg direkt. Varberg, Falkenberg och Höganäs blev stopp på vägen och 4:e och sista etappen Höganäs-Råå mönstrade våra tre barn på. Vid bryggan på Råå stod vänner och släkt för att ta emot oss. Som mest var vi 19 ombord men när kortet togs var det bara 17 stycken (2 i sittbrunnen)!!!

En forgus 31 sjunker väl aldrig ?

Marie håller fart i båten

och gör det riktigt bra oavsett vind !

Första veckan i båten...

 Större delen av vecka 27 spenderade vi tillsammans med familjen Olofsson. Vana att bo och resa tillsammans innebar det inga större problem så länge vädret var ok. Jag som alltid drömt om att
ha plats att inhysa vänner och barn ombord på en egen segelbåt fick äntligen min dröm uppfylld. Vid 2 två tillfällen prövade vi oss fram med kortare turer och tilläggning i naturhamn. Efter besök ute på Tistlarna tog vi oss tillbaks under blåsiga förhållanden och stora vågor. Med 5 barn ombord och föräldrar ovana vid båten och segling i allmänhet var det med adrenalin pump i kroppen vi seglade ut mellan grunden. Båten visade sig dock hantera den höga sjön tryggt och stabilt. För revad genua seglade vi bide vind i runt 6,5 knop hem och och Sjöravarfabbe ljöd från oss alla :)
Veckan var härlig och det var med vemod vi åkte ifrån båten för att arbeta en vecka till innan hemsegling skulle ske V.29.

Vääääldigt mycket packning blev det med upp till båten första gången!

En välkomst skål i sittbrunnen vid anländandet till vår nya fina Forgus. Båten är extrautrustad med ratt vilket själ en del plats i sittbrunnen. I hamn hänger vi oftast av ratten för att skapa utrymme. Under gång hårt väder är den dock underbar att ha och pedistalen är stabil och trygg att stödja och ta spjärn emot.

Alla vill styra och ratten underlättar för den som är ovan.

Att lägga till i naturhamn var jobbigt då jag missbedömde vinden. Väl på plats njöt vi av den vackra naturen och det härliga vattnet.

Akterskeppet inhyser 2 vuxna och 2 barn om man är normal skapt. Kanske inte optimalt boende för den som är van vid hotell men för campare rena sviten.

Barnen höll utkik då det fanns gott om säl att beskåda på vägen ut mot Tistlarna.

Inblåsta i hamn ute på Tistlarana. God mat, lite vin och spännande 

berättelser underhöll oss i väntan på mojnande vind.